lördag, juli 31, 2004

Guds hand

"Religion och förälskelse är områden där stor försiktighet med psykiatrisk diagnos är påkallad."

Det är inte mina ord. Meningen är hämtad från sidan 41 i domen i Knutby-målet. Det var nämligen inte alldeles självklart att barnflickan Sara Svensson skulle betraktas som psykiskt sjuk. Överläkaren och ledamoten i Socialstyrelsens rättsliga råd Göran Källberg menade att religiös tro och kärlek är normalt, och inte sjukt. Tingsrätten tyckte tvärtom, varför mördaren Sara Svensson slipper fängelsestraff. Hon kan inte hållas ansvarig för sina handlingar, menar tingsrätten. Hon var ju religiös och kär. Fast rätten säger det med andra ord.

Socialstyrelsens och det rättspsykiatriska utlåtandets diagnos på axel I (syndromdiagnosen) är religiöst färgade vanföreställningar av psykotisk svårighetsgrad (s.k. inducerad psykos), förstämningssyndrom och identitetsproblem. I det rättspsykiatriska utlåtandet har någon diagnos på axel II (personlighetsdiagnosen) inte fastställts medan Socialstyrelsen och Anders Forsman har fastställt denna till osjälvständig personlighetsstörning.
Gudstro är alltså religiösa vanföreställningar och inducerad psykos, enligt Uppsala tingsrätt. Kärlek och auktoritetstro är osjälvständig personlighetsstörning.

Personligen har jag svårt att föreställa mig ett mer överlagt mord. Månader av förberedelser för att fullborda ett tidigare misslyckat mordförsök, mödosamt införskaffande av mordvapen, lika komplicerat inköp av ljuddämpare för att förhindra upptäckt, resa över halva landet, noggrant val av tidpunkt för dådet för att minimera upptäckt och störningar, långväga flykt och omsorgsfullt dumpande av mordvapnet. Detta skulle nog betraktats som försvårande omständigheter om mördaren inte varit en blond liten flicka med späd röst och klump i halsen.

Och snacka om tydligt motiv! Mördaren röjer undan konkurrensen om församlingsledarens gunst. Makten och kärleken tillkomme segraren.

Dessutom förstod mördaren att det var skändliga handlingar hon utförde. Hon tvekade länge, och tvivlade på om hon skulle fullborda brottet. Hon tyckte att det var en obehaglig handling. Hon visste att det var fel att döda. Det berättar hon själv i domen. Det var inget fel på hennes rättsuppfattning, alltså.

Livstids fängelse är normalstraffet.

Men.

Sara Svensson är inte ansvarig för sina handlingar, eftersom hon levde med en tro där gud handfast griper in i människors vardag. En tro där gud kommunicerar med den enskilde. En tro där gud är högst närvarande.

En gudstro som delas av hundratusentals svenskar. En gudstro som kanske delas av majoriteten av jordens befolkning.

Det var Guds hand, sa Diego Maradona. Uppsala tingsrätt dömde mål.

Nåväl.

Många mördare tror på gud.

Det är inget stort intellektuellt språng att jämföra med den islamofascistiska terrorismen. Ingen betvivlar Osama Bin Ladins tro. Eller Mulla Omars. Ingen tvivlar på att självmordsbombarna i Israel faktiskt tror att gud uppmanat dem att begå de vanligtvis skändliga våldshandlingarna.

Om Bin Ladin skulle ställas inför rätta i Uppsala, vad skulle straffet bli?

Nja, skulle tingsrätten säga. Bin Ladin plågas av religiösa vanföreställningar. Han tror att han är guds redskap för att fördriva jordens ondska. Och hans underlydande jihadister är drabbade av inducerad psykos. Härmed döms de till tre veckor på prozac.

Och det är naturligtvis nonsens.

Gudstro är inte sjukt. Det är normalt. Hjärnan är konstruerad för att försöka finna mönster i tillvaron, och där tillvaron är obegriplig och händelserna är slumpmässiga, där hittar hjärnan på ett mönster – gud. Det är fullt normalt. Vi är programmerade att tro, som en bieffekt av vår förmåga att begripa tillvaron. Fullt normalt, om än tragiskt.

Jag vet att man inte ska dra höga växlar på en tingsrättsdom. En sådan står sig alltför sällan i högre instans.

Men ändå.

Låt oss hoppas att Osama Bin Laden, eller nån annan terrorist, aldrig kommer att ställas inför rätta i Uppsala.